"Vi söker dig som gillar att ha många bollar i luften". Känner du igen den meningen? Den brukar finnas lite nu och då i annonser för lediga platser. En kliché för arbetstagare som helt enkelt behöver ha förmågan att hålla igång många saker samtidigt. 

Rent fysiskt kan en jonglör hålla igång troligtvis maximalt fjorton bollar samtidigt, åtminstone om man ska tro google. Nu är det ju inte fysiska föremål som arbetsgivaren vill att du ska jonglera med. Snarare finns det en förväntan på att det är din hjärna som ska bete sig som en skicklig cirkusartist. Du ska smidigt låta boll efter boll passera, hantera varje boll med full koncentration och medveten närvaro, utan att tappa kontrollen över de andra. Men exakt hur många bollar din arbetsgivare föreställer sig att din hjärna ska hålla igång samtidigt förblir oftast odefinierat. Och så länge "många" inte definieras kan det i princip betyda "hur många som helst".

Men precis som för jonglerandet av fysiska föremål, finns det begränsningar för hur mycket din hjärna kan bolla runt med.  Bollarna kan representera alla trådar som ska knytas ihop i ett och samma projekt. Här har du nytta av ditt arbetsminne. Arbetsminnet är ett system för att hålla information i minnet, som är relevant för den uppgift du arbetar med. Du har kanske hört uttrycket 7 ± 2? Du behöver dock glömma bort det. Det är från år 1956 och psykologen George Miller ska enligt egen utsago ha fört fram siffran mer på grund av kopplingen till det magiska talet sju än nåt annat. Senare forskning har visat att arbetsminnet kan hantera 4 ± 1 enheter samtidigt. Det finns variationer mellan individer, men ju fler saker du försöker hålla i arbetsminnet samtidigt, desto mer försämras kvaliteten på vart och ett av minnena. 

Arbetsminnet är tätt sammankopplat med uppmärksamhet. Vi kan tänka oss att bollarna representerar det totala antalet projekt eller uppgifter du ansvarar för. Men hur ser den typiska dagen ut på ett kontor? Du håller på med projekt A, arbetar med dina 4 ± 1 enheter i huvudet när telefonen ringer. Du får ett samtal om projekt B, och skiftar din uppmärksamhet till andra frågor. När du lagt på luren, plingar e-posten till och du får ett akut meddelande om projekt C som behöver besvaras på studs. Kanske din chef rusar in på rummet och ger dig ett nytt projekt X, som du bara måste titta på tills imorgon. Efter det kanske du kan återgå till projekt A. Bytet mellan uppgifterna har tagit några minuter totalt. Men innan du arbetar med projekt A med full uppmärksamhet igen har 23 minuter passerat.  Alla dessa avbrott innebär att det tar cirka 50 procent längre tid för dig att färdigställa dina uppgifter och också att du riskerar att göra 50 procent fler fel under arbetets gång. Uppmärksamheten är avgörande för att arbetsminnet ska kunna urskilja den mest väsentliga informationen som behövs för uppgiften eller situationen.  Att hålla alla dessa bollar i luften kan alltså innebära att vi missar avgörande information och därmed åstadkommer sämre resultat?

Medan arbetsgivare drömmer om jonglerande arbetstagare och odlar en kultur där "många bollar i luften" är idealet, har de glömt att kratta manegen. Det är kanske dags att istället annonsera efter personal som tycker om att ha lagom många bollar i luften och är villiga att ge varje uppgift sin odelade uppmärksamhet för att åstadkomma det allra bästa resultatet.

Källor:

Allwood och Jensen (red),  Kognitionsvetenskap (2012)

Fabritius och Hagemann, The leading brain (2018)