Dramat i Jönssonligan-filmerna börjar alltid med att Sickan har en plan. Enligt hans egna bedömningar är alltid dessa planer tajmade och klara in i minsta detalj. Fast vi vet alla hur det går med de där planerna.
Här i verkliga livet är vi inte så mycket bättre. Just nu råder det febril aktivitet på många arbetsplatser. Budgeten för nästa år ska läggas och ledningsgrupper och förtroendevalda lägger sina kloka huvuden ihop. För att ta fram Planen med stort P för det kommande året. Marcus Buckingham och Ashley Goodall listar detta som lögn nr 2 i sin bok Nine lies about work. A freethinking leader´s guide to the real world. Det vill säga, det är en lögn att den bästa planen vinner. Problemet med planering är att det kännetecknande för vår verklighet idag är, att förutsättningarna ändrar så snabbt. Det vi planerar nu är högst troligt föråldrat redan i januari. En plan säger mer om nuläge än vart vi är på väg. Planer bygger oftast på antaganden som den högsta ledningen gör utifrån generell information om olika sakområden och fenomen. De som får till uppgift att förverkliga en plan möter oftast en helt annan verklighet än den teoretiska versionen som planen tar avstamp i. Upplagt för frustration.
Informationsgången inom organisationer är alltså oftast uppbyggd enligt principen att underställda förmedlar information till överordnade som fattar besluten. Buckingham och Goodall lyfter fram en omvänd informationsgång, som tangerar den insikt som Jan Carlzon redan delade med sig av på 80-talet i boken Riv pyramiderna! De med ledande roller ska förse sina underordnade med information, så att de i sin tur kan göra lämpliga beslut utifrån den kontext de befinner sig i. Som ledare behöver du dela med dig av så mycket information som möjligt, följa upp vilken typ av underlag dina medarbetare har användning av och ha förtroende för att dina medarbetare använder informationen på rätt sätt.
Så nästa gång du i sann Sickan-anda vill utropa "jag har en plan", fundera istället på vilken information du kan förmedla till dina medarbetare, och lita på att de kan fatta relevanta beslut.
